Noveller

Stormens hetta

Regnet piskade mot rutan, och vinden ven som om den ville tränga sig in i stugan där Emma och Adrian hade sökt skydd. Brasan knastrade i hörnet, och värmen från elden gjorde luften tung och elektrisk.

De hade varit blöta och kalla när de kommit in, men nu hade de båda bytt om till torra kläder. Emma hade dragit på sig en av Adrians skjortor, som nådde henne till låren, och den smala passformen framhävde varje kurva av hennes kropp. Adrian satt på golvet, bara i jeans, hans blöta hår hängde ner i pannan.

Han tittade på henne, länge, utan att säga något. Hans blick var mörk, intensiv, och den fick hennes puls att öka. När han reste sig upp och gick mot henne kändes det som om luften mellan dem vibrerade.

“Du fryser fortfarande,” sa han, hans röst hes och låg.

Innan hon hann svara stod han precis framför henne. Hans händer lyfte upp skjortans kant, bara en aning, och hans fingertoppar snuddade vid hennes nakna lår. Hon drog in ett skarpt andetag, och ett litet leende spelade över hans läppar.

“Adrian…” började hon, men hans namn blev en viskning som dog ut när hans händer gled upp över hennes midja.

“Jag vet,” svarade han och mötte hennes blick.

Han lutade sig fram och kysste henne, hårt och krävande. Hans händer utforskade hennes kropp, från hennes rygg ner till höfterna, innan de drog henne närmare. Emma kände värmen från hans hud mot sin, hur hans muskler spändes under hennes händer när hon lät dem glida över hans axlar.

Hon lät honom dra av skjortan, och hans händer smekte hennes bara hud, skickade heta ilningar genom hennes kropp. Hans mun följde samma väg – över hennes hals, ner till hennes bröst, hans andetag hett mot hennes hud.

De föll ner tillsammans framför brasan, lågor som reflekterades i deras ögon. Regnet smattrade mot fönstret, men allt Emma kunde känna var hans kropp mot hennes, hans händer som utforskade henne, hans mun som tände eldar överallt den rörde vid.

Varje rörelse, varje viskning av hans namn på hennes läppar, varje suck, blev en del av den symfoni som fyllde rummet. De förlorade sig själva i varandra, som om stormen utanför hade trängt in i dem, dragit med sig varje känsla och gjort dem intensiva, råa och omöjliga att ignorera.

När de till slut låg där, svettiga och flämtande, med kropparna sammanflätade, var det som om världen hade förändrats. Regnet hade lugnat sig, men mellan dem brann fortfarande elden.

Noveller

En natt vid sjön

Det var en sådan där sommarkväll som aldrig riktigt blev mörk. Himlen glödde i mjuka nyanser av orange och rosa, och sjön låg spegelblank framför dem. Emma drog av sig skorna och lät fötterna glida ner i det svala vattnet. Den lätta brisen smekte hennes hud och förde med sig doften av blommor och fuktig jord.

Mark satt nära, kanske för nära. Hon kunde känna värmen från hans kropp, höra hans lugna andhämtning. När hon lutade sig bakåt på armbågarna, kastade hon en blick på honom – hans mörka ögon hade en gnista av lekfullhet och något annat, något djupare.

“Vad tänker du på?” frågade han, rösten låg och mjuk som sammet.

“Jag vet inte,” svarade hon med ett svagt leende. “Eller kanske vet jag, men jag vågar inte säga det.”

Mark lutade sig fram, en långsam rörelse som fyllde luften mellan dem med elektricitet. “Säg det,” viskade han.

Hennes hjärta slog hårdare när hon mötte hans blick. Orden hängde i luften, men innan hon hann forma dem, kände hon hans hand mot hennes kind, varm och stadig. Hans fingrar följde linjen av hennes käke innan de kupade sig bakom hennes nacke.

Och så hände det. Hans läppar mötte hennes, först försiktigt, nästan tveksamt, men snart växte kyssen till något intensivare. Hans händer drog henne närmare, deras kroppar pressades samman, och världen runt dem föll bort – bara de två, som om universum hade stannat.

Vinden viskade genom träden, vågorna slog mjukt mot stranden, men allt Emma kunde känna var Mark – hans doft, hans smak, hans beröring. Hans läppar vandrade till hennes hals, hans händer utforskade hennes rygg, varje rörelse skickade vågor av värme genom hennes kropp.

Det var som om tid och rum upplöstes. Bara denna stund, denna natt vid sjön, och känslan av att vara fullständigt levande.

Noveller

På balkongen med honom

Nattens varma vind smekte Alinas hud när hon klev ut på balkongen. Staden låg tyst under henne, en matta av glittrande ljus som sträckte sig bortom horisonten. Hon hade bara på sig en tunn, sidenmorgonrock, som smetade sig mot hennes kropp i brisen. Det var sent, men hon kunde inte sova – inte med tankarna på Leo.

Hon hörde dörren till vardagsrummet öppnas bakom henne och kände en plötslig närvaro. När hon vände sig om stod han där, barbröstad med en sliten jeans som hängde lågt på höfterna. Hans ögon var mörka och intensiva, och han hade ett leende som var lika farligt som det var förföriskt.

“Jag kunde inte låta bli,” sa han, rösten djup och hes. “Du såg ut som en dröm där ute.”

Alina kände hur hennes hjärta slog snabbare. Leo gick närmare, och hon stod stilla, som om hon var fångad i hans blick. Hans hand sträckte sig fram och drog långsamt i knytningen på hennes morgonrock.

“Leo…” började hon, men hans namn blev en viskning när morgonrocken gled upp och exponerade hennes hud för nattluften – och för hans hungriga blick.

“Shh,” sa han, och hans fingrar följde linjen av hennes nyckelben, ner till hennes bröst. Hans beröring var lätt men skickade skälvningar genom hela hennes kropp.

Han tryckte henne försiktigt mot balkongräcket, hans kropp så nära att hon kunde känna värmen från honom. Hans läppar fann hennes, och kyssen var djup, het, och fylld med en intensitet som fick världen att snurra.

Hans händer utforskade henne med en självsäkerhet som fick hennes knän att vika sig. Han lyfte henne lätt och satte henne på räcket, och hon lindade sina ben runt hans höfter, drog honom närmare. Hans mun vandrade till hennes hals, hennes axlar, och längre ner, varje kyss tände nya eldar inom henne.

Alina tappade all känsla för tid. Det var bara Leo, hans händer, hans mun, och de stön som undslapp hennes läppar när han tog henne till gränsen och bortom.

Staden fortsatte att lysa under dem, ovetande om passionen som exploderade på balkongen. När det var över stod de kvar, flämtande och sammanflätade, nattens värme bleknande i jämförelse med vad de just delat.

“Jag sa ju att jag inte kunde låta bli,” viskade Leo med ett snett leende, och Alina log tillbaka, fortfarande med efterdyningarna av deras möte pulserande i sin kropp.

Noveller

Hissen tillsammans

Det var sent på kvällen, och kontorsbyggnaden låg tyst och öde. Laura tryckte på hissknappen och kände det kalla metallen mot fingertopparna. Hennes hjärta slog snabbare än vanligt, och det var inte bara för att hon var ensam.

När dörrarna öppnades stod Elias där, hans mörka kostymjacka hängande över armen och slipsen löst knuten runt halsen. Hans blick mötte hennes, och något i hans ögon fick hennes mage att pirra.

“Laura,” sa han med en låg röst.

“Elias,” svarade hon, försökte låta oberörd.

De steg in i hissen tillsammans. Dörrarna gled igen, och ett ögonblick av tystnad följde. Hissen började röra sig, men det kändes som om luften mellan dem var elektrifierad.

“Det har varit en lång dag,” sa Elias, hans röst mjuk men laddad med något underliggande.

Laura nickade, men hon kunde känna hans blick på sig, studerande, utforskande. Hon lutade sig mot väggen, kände det kalla stålet mot ryggen, och när hissens rörelse plötsligt stannade med ett ryck, drog hon efter andan.

“Vad hände?” frågade hon, men Elias hade redan tryckt på nödlarmet. Ingenting hände.

“Det verkar som om vi sitter fast,” sa han med ett lätt leende, och hans närvaro kändes plötsligt överväldigande i det lilla utrymmet.

Laura kände en hetta stiga i kroppen, inte bara från nervositet utan från sättet Elias rörde sig närmare, som om han visste exakt vad han gjorde.

“Vi kanske får vänta ett tag,” sa han och lutade sig mot väggen bredvid henne, deras kroppar så nära att hon kunde känna värmen från honom.

Hans hand sträckte sig mot hennes, och när deras fingrar möttes, kändes det som om något exploderade inuti henne. Han tog ett steg närmare, och innan hon visste ordet av det var hans läppar över hennes, hårda och krävande.

Laura slöt ögonen och gav efter för kyssen, hennes händer drog honom närmare, kände hans fasta bröstkorg under sina fingertoppar. Elias lyfte henne, och hon kände sig viktlös när han pressade henne mot hissväggen.

Hans händer utforskade hennes kropp, drog upp kjolen för att nå hennes bara hud. Hennes andetag blev kortare, hennes kropp glödde av den hetta han tände inom henne.

“Elias…” viskade hon, men hans mun var redan vid hennes hals, sög och kysste på ett sätt som fick hennes huvud att falla bakåt.

De gav sig hän, helt uppslukade av varandra, i en värld som krympt till bara detta ögonblick. Deras rörelser blev alltmer intensiva, deras kroppar sammanflätade i en rytm som gjorde tiden oviktig.

När hissens lampa blinkade och dörrarna öppnades igen, stod de båda där, andfådda och med rodnande kinder. Elias såg på henne, en lekfull glimt i ögonen.

“Det här var en oförglömlig resa,” sa han med ett roat leende, och Laura kunde inte låta bli att skratta, hennes kropp fortfarande darrande av vad som just hänt.

Noveller

Natten vid fönstret

Regnet strilade mot fönstret, och ljuset från gatlyktan utanför kastade skuggor över rummet. Klara stod vid fönstret, iklädd en tunn kimono som knappt dolde hennes silhuett. Hon kände hans blick innan hon ens vände sig om.

Adrian satt på sängkanten, hans tröja uppkavlad över underarmarna, avslöjande muskler som drog sig samman varje gång han rörde sig. Hans ögon, mörka och intensiva, följde hennes varje rörelse.

“Du vet att jag inte kan låta dig stå där,” sa han med en hes röst, fylld av något rått och elektriskt.

“Så gör något åt det då,” svarade hon utan att vända sig om, men hennes läppar bar på ett lekfullt leende.

På ett ögonblick var han bakom henne, hans händer stora och fasta när de vilade på hennes höfter. Hans kropp värmde henne, och när han lutade sig framåt, lät han sina läppar stryka över hennes nacke.

Hon slöt ögonen och drog efter andan när hans fingrar gled över hennes midja, långsamt och utforskande. Hans andetag var tungt och varmt mot hennes öra när han viskade: “Du är så vacker att det gör ont.”

Klara vände sig om, deras blickar möttes, och han drog henne intill sig som om hon var något han inte kunde låta glida ur händerna. Hans kyss var djup, krävande, och hennes händer fann hans hår, drog honom närmare medan världen utanför försvann i regnets brus.

Deras kroppar flätades samman, hjärtan slog i samma takt, och rummet fylldes av värme som ingen kyla från natten kunde rå på.

Puss & kram
Kendra

Noveller

Bläck och beröring

Hanna satt i den lilla tatueringsstudion med ett nervöst leende på läpparna. Väggarna var fyllda med skisser och färdiga konstverk, och doften av desinfektionsmedel blandades med svag citrus från en doftspray. Hon hade bokat sin tid för flera veckor sedan, men det var först nu hon insåg att hennes hjärta slog lite snabbare än vad det borde.

Anledningen satt framför henne.

Leo var studions ägare och den tatuerare som alla pratade om – mörka ögon som såg rakt igenom en, en kropp täckt av bläck som berättade historier han aldrig behövde yttra med ord, och händer som verkade kunna skapa magi.

“Är du redo?” frågade han med en röst som var låg och len, som om han talade direkt till hennes nerver.

Hanna nickade, men hennes blick fastnade på hans armar. Musklerna rörde sig under huden när han drog på sig handskarna, och tatueringarna – slingrande blommor, djärva geometriska mönster och en varg som såg nästan levande ut – verkade berätta om en man som var både vild och kontrollerad.

“Det här kommer kännas lite,” sa han och höjde verktyget, men när han mötte hennes blick fanns där ett svagt leende, nästan som om han njöt av att se hennes reaktion.

Nålen började surra, och det första sticket fick henne att dra efter andan. Men smärtan var snabbt som ett pirrande, och hans händer var stadiga mot hennes hud. Hon slappnade av, eller försökte åtminstone.

“Du gör det bra,” sa han efter en stund och lutade sig närmare för att arbeta med en detalj. Hans andedräkt var varm mot hennes hals, och hon kunde inte låta bli att tänka på hur nära hans läppar var.

“Det är inte så illa som jag trodde,” mumlade hon, men hennes röst skälvde svagt.

Leo såg upp på henne med en blick som fick rummet att krympa tills bara de två fanns kvar. “Många säger det. Men du verkar tåla lite smärta.” Hans ord var enkla, men sättet han sa det på fick henne att rodna.

När han fortsatte sitt arbete kände hon värmen från hans kropp. Hans knogar snuddade ibland hennes hud, och hon kunde inte ignorera hur elektriciteten mellan dem växte med varje liten beröring.

När han var klar och tvättade av tatueringen höll han kvar handen på hennes arm, längre än vad som behövdes. “Vill du se?” frågade han, men hans blick var inte på tatueringen utan på henne.

Hanna reste sig och såg sig själv i spegeln. Mot hennes handled slingrade sig en elegant gren med små blommor, så vacker att det nästan tog andan ur henne. Men det var inte konstverket som fick hennes hjärta att rusa, utan Leo som stod bakom henne.

“Vad tycker du?” frågade han, hans röst låg och mörk.

“Den är perfekt,” viskade hon, men när hon vände sig om för att tacka honom stod han plötsligt alldeles för nära.

Hans hand gled försiktigt över hennes handled, där huden nu var öm och varm. “Det känns som om den var menad för dig,” sa han, och innan hon hann tänka tog han ett steg fram och lutade sig ner.

Hans läppar mötte hennes, mjukt men bestämt, och hela hennes kropp brann som en eld. Hans händer var fasta mot hennes midja, och när han drog henne närmare kunde hon känna varje kontur av hans starka kropp.

Hennes fingrar fann vägen till hans nacke, och hon kunde känna de subtila ränderna av tatueringar under hans skjorta. Han smakade som något mörkt och farligt, och hon ville drunkna i honom.

I den lilla studion, bland doften av bläck och citrus, blev deras kyssar djupare och mer desperata. Deras värld avgränsades till två kroppar som längtade, till värmen mellan dem och till det ögonblick då all kontroll försvann.

Puss & kram
Kendra

Noveller

Under den första snön

Snön föll tungt över den lilla stugan i skogen, och himlen var ett grått täcke som sänkte sig över landskapet. Sofia stod vid fönstret, iklädd en tjock stickad tröja och inget mer än tunna strumpor på fötterna. Hennes andetag immade på glaset när hon såg de stora, vita flingorna virvla ner och lägga sig som ett duntäcke över marken.

Dörren öppnades plötsligt, och med vinden kom Erik in, rödkindad och med snö i sitt rufsiga hår. Hans jacka var täckt av vita kristaller, och stövlarna klampade tungt över det gamla trägolvet.

“Det är magiskt där ute,” sa han med ett leende som alltid fick hennes hjärta att slå hårdare. Han stängde dörren bakom sig, och ljudet av den plötsliga tystnaden gjorde luften mellan dem tjockare.

“Du är helt täckt av snö,” sa hon och skrattade lågt medan hon gick fram till honom. Hennes fingrar drog bort flingor från hans hår, och hennes hand dröjde sig kvar lite längre än nödvändigt.

Erik såg på henne, hans blick intensiv och fylld av något som fick hennes mage att dra ihop sig av förväntan. “Du borde följa med ut,” sa han, men tonen på hans röst antydde att han inte hade för avsikt att gå någonstans just nu.

“Jag fryser redan,” svarade hon, men hennes andetag blev tyngre när hans fingrar rörde vid hennes handled.

“Jag tror jag kan hålla dig varm,” viskade han.

Innan hon hann svara lutade han sig ner och kysste henne. Hans läppar var kalla från vinden, men de värmdes snabbt mot hennes. Hon flämtade till när hans händer drog henne närmare, smälte sig in i hennes kropp som om de hörde ihop.

“Kom,” sa han och drog med henne mot dörren.

Ute i snön var världen tyst, som om naturen höll andan för att inte störa dem. Sofia skakade på huvudet åt hans galenskap, men hennes skratt blev till en flämtning när han tog tag i hennes midja och sänkte henne försiktigt ner i snön. Kyla bet i hennes rygg genom tröjan, men hans varma kropp över henne suddade snabbt bort allt annat.

Deras kyssar blev hetare, mer krävande, och hans händer utforskade henne med en blandning av ömhet och hunger. Den kalla luften runt dem blev som en kontrast till värmen som byggdes upp mellan deras kroppar. Hennes fingrar grävde sig in i hans hår, och snön smälte runt dem, en liten bubbla av hetta mitt i vinterns vita tystnad.

När deras andetag blev tunga och hjärtan slog som trummor i takt med varandra, fann de sig i en värld där inget annat existerade. Bara de, snön, och passionen som fyllde natten med värme.

Puss & kram
Kendra

Noveller

En varm sommarkväll med grannen

Det var en av de där varma, nästan kvävande sommarnätterna när luften stod stilla och allt utanför verkade hålla andan. Emma satt på balkongen, iklädd en tunn sidenklänning som klistrade sig mot hennes hud. Ett glas vin vilade i hennes hand, och hon stirrade ut över den sovande staden medan stadens ljus fladdrade som stjärnor i fjärran.

Plötsligt hördes ett knackande ljud vid dörren. Hennes hjärta slog ett slag för snabbt. Hon reste sig, och den svala brisen som smög sig in genom dörrspringan fick henne att rysa till. När hon öppnade dörren stod Alex där, hennes granne. Han hade en skjorta som var lite för öppen i halsen och doftade av sol och trä.

“Förlåt att jag stör så sent”, sa han, men hans mörka ögon vilade på henne, och i hans blick fanns något annat än ursäkt.

“Vad gör du här?” frågade hon, men rösten var låg, som om hon inte ville att någon annan än han skulle höra orden.

“Jag såg att du var uppe. Tänkte att du kanske behövde sällskap.”

Hon steg åt sidan, och han gick in, deras armar snuddade vid varandra, en elektricitet som skickade ilningar genom hennes kropp. De slog sig ner på balkongen, pratade om ingenting och allt medan natten blev mörkare.

När hennes glas var halvtomt sträckte han sig fram för att fylla på. Deras händer möttes, och hon såg på honom. Hans ansikte var nära nu, så nära att hon kunde känna hans varma andedräkt.

“Emma…” Hans röst var hes, som om han kämpade med något.

“Ja?” Hon visste redan vad som skulle hända, men hon behövde höra det, behövde känna spänningen byggas upp som en våg.

Innan han svarade lutade han sig fram och lät sina läppar borra sig in i hennes. Kyssen var först mjuk, nästan försiktig, men den blev snabbt intensivare, som om månader av längtan äntligen fann sin väg ut. Hans händer fann hennes midja, och hennes föll naturligt runt hans nacke.

Luften omkring dem kändes plötsligt sval jämfört med deras hetta. Hon drog honom närmare, hans doft av trä och värme fyllde hennes sinnen, och världen omkring dem suddades ut.

Resten av natten tillbringades i ett virvlande rus av händer, kyssar och andetag. Allt som fanns var de två, deras längtan, och den stjärnklara natten som omslöt dem i sitt tysta godkännande.

Puss & kram
Kendra