Det var en av de där varma, nästan kvävande sommarnätterna när luften stod stilla och allt utanför verkade hålla andan. Emma satt på balkongen, iklädd en tunn sidenklänning som klistrade sig mot hennes hud. Ett glas vin vilade i hennes hand, och hon stirrade ut över den sovande staden medan stadens ljus fladdrade som stjärnor i fjärran.
Plötsligt hördes ett knackande ljud vid dörren. Hennes hjärta slog ett slag för snabbt. Hon reste sig, och den svala brisen som smög sig in genom dörrspringan fick henne att rysa till. När hon öppnade dörren stod Alex där, hennes granne. Han hade en skjorta som var lite för öppen i halsen och doftade av sol och trä.
“Förlåt att jag stör så sent”, sa han, men hans mörka ögon vilade på henne, och i hans blick fanns något annat än ursäkt.
“Vad gör du här?” frågade hon, men rösten var låg, som om hon inte ville att någon annan än han skulle höra orden.
“Jag såg att du var uppe. Tänkte att du kanske behövde sällskap.”
Hon steg åt sidan, och han gick in, deras armar snuddade vid varandra, en elektricitet som skickade ilningar genom hennes kropp. De slog sig ner på balkongen, pratade om ingenting och allt medan natten blev mörkare.
När hennes glas var halvtomt sträckte han sig fram för att fylla på. Deras händer möttes, och hon såg på honom. Hans ansikte var nära nu, så nära att hon kunde känna hans varma andedräkt.
“Emma…” Hans röst var hes, som om han kämpade med något.
“Ja?” Hon visste redan vad som skulle hända, men hon behövde höra det, behövde känna spänningen byggas upp som en våg.
Innan han svarade lutade han sig fram och lät sina läppar borra sig in i hennes. Kyssen var först mjuk, nästan försiktig, men den blev snabbt intensivare, som om månader av längtan äntligen fann sin väg ut. Hans händer fann hennes midja, och hennes föll naturligt runt hans nacke.
Luften omkring dem kändes plötsligt sval jämfört med deras hetta. Hon drog honom närmare, hans doft av trä och värme fyllde hennes sinnen, och världen omkring dem suddades ut.
Resten av natten tillbringades i ett virvlande rus av händer, kyssar och andetag. Allt som fanns var de två, deras längtan, och den stjärnklara natten som omslöt dem i sitt tysta godkännande.
Puss & kram
Kendra
