Hon knäböjde mellan hans ben med en vördnad som kändes nästan helig. Det var ingen brådska, inget fumlande. Bara det långsamma, avsiktliga sättet hennes händer rörde sig på, fingertopparna strök upp längs insidan av hans lår som om hon lärde känna honom på nytt.
Han lutade sig tillbaka mot soffan, andades ytligt och tittade på henne. Hennes ögon lämnade aldrig hans. Det handlade inte om att reta – det handlade om fokus, om avsikt. Hon kysste honom längs höften, nedre delen av magen, basen av honom, och han ryckte till som svar. Ett mjukt flämtande läte slank ur honom när hennes tunga rörde honom för första gången.
Hon tog sin tid, varje rörelse var långsam och hängiven. Hennes läppar omslöt honom med omsorg, inte bara lust. Hon rörde sig långsamt – upp, ner, och lät tungan dra längs undersidan som om den skulle memoreras. Han andades ut som om han hållit andan sedan hon rörde honom.
Hennes händer anslöt sig och smekte det som hennes mun inte täckte. Hon stönade mjukt runt honom, och vibrationerna fick honom att svära tyst. Han sträckte sig ner för att skjuta undan hennes hår, men hon tittade redan upp på honom, med tunga ögonlock och en blick som var fylld av något djupare än hunger.
”Du tar livet av mig”, viskade han.
Hon log med munnen full, sedan sjönk hon djupare, centimeter för centimeter, och tog honom tills han nådde hennes strupe. Hon kväljde inte. Hon andades genom näsan och lät händerna hålla fast hans lår medan hon drog sig tillbaka, saliv som förenade hennes läppar med hans i en tunn tråd.
Han darrade nu. Han försökte varna henne, men hon slutade inte. Inte förrän han kom, sprutade i hennes mun med ett så rått stön att hon skakade.
Hon svalde, slickade sig om läpparna och kysste spetsen som ett tack.
”En gång till?”, frågade hon med söt och förstörd röst.
