Tag: blick

Noveller

Passionen mellan tjejerna

Kendra

Natten låg tät utanför fönstret, regnet smattrade mjukt mot glaset. Julia låg på sängen, huden varm mot de svala lakanen, när Emilias fingrar lekte över hennes rygg. Deras blickar möttes i halvdunklet, fyllda av outtalade löften och djup längtan.

Emilia lät sina läppar mjukt snudda vid Julias hals, ett lätt andetag som fick henne att rysa. Fingrarna följde kroppens linjer, upptäckte, utforskade. Julia andades tungt, varje beröring en mjuk explosion som fick hennes kropp att vibrera.

De rörde sig långsamt, som i en dans där varje rörelse var en hyllning till den andra. Deras kroppar pressades närmare, smälte samman, när kyssarna blev djupare och händerna mer krävande. I det ögonblicket fanns bara de, i ett hav av värme, åtrå och ömsint passion.

Noveller

Sensuella strippan

Kendra

Musiken pulserade genom rummet, en långsam, förförisk rytm som fick alla ögon att riktas mot scenen. Hon steg fram ur skuggorna, klädd i en gnistrande röd klänning som kramade varje kurva av hennes kropp. Ljuset fångade glittret i tyget, men det var hennes blick som verkligen höll honom fastnaglad.

Med en smidig rörelse lät hon händerna glida längs sina höfter, och klänningen föll till golvet, avslöjande underkläder av spets som framhävde hennes hud. Han kände värmen stiga i kroppen, andningen blev tyngre medan hon rörde sig sensuellt, varje rörelse ett löfte.

Hon mötte hans blick genom spegeln vid scenens kant, ett litet leende som lekte på hennes läppar. Hon dansade för honom nu, närmare, tills han kunde känna hennes doft. Med en långsam rörelse lutade hon sig fram, viskade något ohörbart, innan hon rätade på sig och fortsatte sin dans, en lek med åtrå och gränser som fick hans hjärta att banka hårdare.

Noveller

Sexigt vid bassängen

Kendra

Ångan låg tät över bassängen, svepte in den i ett mjölkigt dis som gjorde allt diffust, förutom henne. Hon stod vid bassängkanten, vattendroppar pärlande över hennes solkyssta hud, baddräkten smetande sig som en andra hud över hennes kropp. Hans blick fastnade där, oförmögen att släppa taget.

Vattnet kluckade dovt när hon gled ner i den varma bassängen, håret föll i blanka slingor över axlarna. Han följde efter, känslan av hettan som omslöt honom gjorde huden extra känslig, varje rörelse, varje droppe, blev som en smekning.

Deras blickar möttes genom ångan, och hon log – det där lilla leendet som brände sig fast, lika intensivt som värmen runt dem. Hon simmade närmare, långsamma rörelser, tills deras kroppar nästan snuddade vid varandra. Hjärtat slog hårdare, ekade i bröstet när hennes fingrar lekfullt borstade mot hans arm, som om det vore en tillfällighet, men de båda visste bättre.

De hamnade i ett avskilt hörn, dolt av ångan. Hennes läppar var så nära att han kunde känna hennes varma andedräkt, doften av fukt och salt hud. Han lät sina händer vila på hennes midja, bara en lätt beröring, men hon pressade sig närmare, upp mot honom. Hennes fingrar vandrade längs hans nacke, naglar som försiktigt rispade huden, retande.

Deras läppar möttes, mjukt först, men hettan från bassängen var inget mot den hetta som exploderade mellan dem. Kyssarna blev djupare, mer krävande. Vattnet skvalpade runt dem när hon lät sig pressas mot kakelväggen, hans kropp tätt intill hennes. Ångan gjorde luften tung, men de kunde inte få nog. Händer som utforskade, smekningar som lämnade ett brännande spår efter sig.

Där, mitt i badhusets gömda värme, blev världen bara dem två – en virvlande hetta av hud, ånga och brännande begär.

Noveller

En natt vid sjön

Kendra

Det var en sådan där sommarkväll som aldrig riktigt blev mörk. Himlen glödde i mjuka nyanser av orange och rosa, och sjön låg spegelblank framför dem. Emma drog av sig skorna och lät fötterna glida ner i det svala vattnet. Den lätta brisen smekte hennes hud och förde med sig doften av blommor och fuktig jord.

Mark satt nära, kanske för nära. Hon kunde känna värmen från hans kropp, höra hans lugna andhämtning. När hon lutade sig bakåt på armbågarna, kastade hon en blick på honom – hans mörka ögon hade en gnista av lekfullhet och något annat, något djupare.

“Vad tänker du på?” frågade han, rösten låg och mjuk som sammet.

“Jag vet inte,” svarade hon med ett svagt leende. “Eller kanske vet jag, men jag vågar inte säga det.”

Mark lutade sig fram, en långsam rörelse som fyllde luften mellan dem med elektricitet. “Säg det,” viskade han.

Hennes hjärta slog hårdare när hon mötte hans blick. Orden hängde i luften, men innan hon hann forma dem, kände hon hans hand mot hennes kind, varm och stadig. Hans fingrar följde linjen av hennes käke innan de kupade sig bakom hennes nacke.

Och så hände det. Hans läppar mötte hennes, först försiktigt, nästan tveksamt, men snart växte kyssen till något intensivare. Hans händer drog henne närmare, deras kroppar pressades samman, och världen runt dem föll bort – bara de två, som om universum hade stannat.

Vinden viskade genom träden, vågorna slog mjukt mot stranden, men allt Emma kunde känna var Mark – hans doft, hans smak, hans beröring. Hans läppar vandrade till hennes hals, hans händer utforskade hennes rygg, varje rörelse skickade vågor av värme genom hennes kropp.

Det var som om tid och rum upplöstes. Bara denna stund, denna natt vid sjön, och känslan av att vara fullständigt levande.

Noveller

Hissen tillsammans

Kendra

Det var sent på kvällen, och kontorsbyggnaden låg tyst och öde. Laura tryckte på hissknappen och kände det kalla metallen mot fingertopparna. Hennes hjärta slog snabbare än vanligt, och det var inte bara för att hon var ensam.

När dörrarna öppnades stod Elias där, hans mörka kostymjacka hängande över armen och slipsen löst knuten runt halsen. Hans blick mötte hennes, och något i hans ögon fick hennes mage att pirra.

“Laura,” sa han med en låg röst.

“Elias,” svarade hon, försökte låta oberörd.

De steg in i hissen tillsammans. Dörrarna gled igen, och ett ögonblick av tystnad följde. Hissen började röra sig, men det kändes som om luften mellan dem var elektrifierad.

“Det har varit en lång dag,” sa Elias, hans röst mjuk men laddad med något underliggande.

Laura nickade, men hon kunde känna hans blick på sig, studerande, utforskande. Hon lutade sig mot väggen, kände det kalla stålet mot ryggen, och när hissens rörelse plötsligt stannade med ett ryck, drog hon efter andan.

“Vad hände?” frågade hon, men Elias hade redan tryckt på nödlarmet. Ingenting hände.

“Det verkar som om vi sitter fast,” sa han med ett lätt leende, och hans närvaro kändes plötsligt överväldigande i det lilla utrymmet.

Laura kände en hetta stiga i kroppen, inte bara från nervositet utan från sättet Elias rörde sig närmare, som om han visste exakt vad han gjorde.

“Vi kanske får vänta ett tag,” sa han och lutade sig mot väggen bredvid henne, deras kroppar så nära att hon kunde känna värmen från honom.

Hans hand sträckte sig mot hennes, och när deras fingrar möttes, kändes det som om något exploderade inuti henne. Han tog ett steg närmare, och innan hon visste ordet av det var hans läppar över hennes, hårda och krävande.

Laura slöt ögonen och gav efter för kyssen, hennes händer drog honom närmare, kände hans fasta bröstkorg under sina fingertoppar. Elias lyfte henne, och hon kände sig viktlös när han pressade henne mot hissväggen.

Hans händer utforskade hennes kropp, drog upp kjolen för att nå hennes bara hud. Hennes andetag blev kortare, hennes kropp glödde av den hetta han tände inom henne.

“Elias…” viskade hon, men hans mun var redan vid hennes hals, sög och kysste på ett sätt som fick hennes huvud att falla bakåt.

De gav sig hän, helt uppslukade av varandra, i en värld som krympt till bara detta ögonblick. Deras rörelser blev alltmer intensiva, deras kroppar sammanflätade i en rytm som gjorde tiden oviktig.

När hissens lampa blinkade och dörrarna öppnades igen, stod de båda där, andfådda och med rodnande kinder. Elias såg på henne, en lekfull glimt i ögonen.

“Det här var en oförglömlig resa,” sa han med ett roat leende, och Laura kunde inte låta bli att skratta, hennes kropp fortfarande darrande av vad som just hänt.

Noveller

Bläck och beröring

Kendra

Hanna satt i den lilla tatueringsstudion med ett nervöst leende på läpparna. Väggarna var fyllda med skisser och färdiga konstverk, och doften av desinfektionsmedel blandades med svag citrus från en doftspray. Hon hade bokat sin tid för flera veckor sedan, men det var först nu hon insåg att hennes hjärta slog lite snabbare än vad det borde.

Anledningen satt framför henne.

Leo var studions ägare och den tatuerare som alla pratade om – mörka ögon som såg rakt igenom en, en kropp täckt av bläck som berättade historier han aldrig behövde yttra med ord, och händer som verkade kunna skapa magi.

“Är du redo?” frågade han med en röst som var låg och len, som om han talade direkt till hennes nerver.

Hanna nickade, men hennes blick fastnade på hans armar. Musklerna rörde sig under huden när han drog på sig handskarna, och tatueringarna – slingrande blommor, djärva geometriska mönster och en varg som såg nästan levande ut – verkade berätta om en man som var både vild och kontrollerad.

“Det här kommer kännas lite,” sa han och höjde verktyget, men när han mötte hennes blick fanns där ett svagt leende, nästan som om han njöt av att se hennes reaktion.

Nålen började surra, och det första sticket fick henne att dra efter andan. Men smärtan var snabbt som ett pirrande, och hans händer var stadiga mot hennes hud. Hon slappnade av, eller försökte åtminstone.

“Du gör det bra,” sa han efter en stund och lutade sig närmare för att arbeta med en detalj. Hans andedräkt var varm mot hennes hals, och hon kunde inte låta bli att tänka på hur nära hans läppar var.

“Det är inte så illa som jag trodde,” mumlade hon, men hennes röst skälvde svagt.

Leo såg upp på henne med en blick som fick rummet att krympa tills bara de två fanns kvar. “Många säger det. Men du verkar tåla lite smärta.” Hans ord var enkla, men sättet han sa det på fick henne att rodna.

När han fortsatte sitt arbete kände hon värmen från hans kropp. Hans knogar snuddade ibland hennes hud, och hon kunde inte ignorera hur elektriciteten mellan dem växte med varje liten beröring.

När han var klar och tvättade av tatueringen höll han kvar handen på hennes arm, längre än vad som behövdes. “Vill du se?” frågade han, men hans blick var inte på tatueringen utan på henne.

Hanna reste sig och såg sig själv i spegeln. Mot hennes handled slingrade sig en elegant gren med små blommor, så vacker att det nästan tog andan ur henne. Men det var inte konstverket som fick hennes hjärta att rusa, utan Leo som stod bakom henne.

“Vad tycker du?” frågade han, hans röst låg och mörk.

“Den är perfekt,” viskade hon, men när hon vände sig om för att tacka honom stod han plötsligt alldeles för nära.

Hans hand gled försiktigt över hennes handled, där huden nu var öm och varm. “Det känns som om den var menad för dig,” sa han, och innan hon hann tänka tog han ett steg fram och lutade sig ner.

Hans läppar mötte hennes, mjukt men bestämt, och hela hennes kropp brann som en eld. Hans händer var fasta mot hennes midja, och när han drog henne närmare kunde hon känna varje kontur av hans starka kropp.

Hennes fingrar fann vägen till hans nacke, och hon kunde känna de subtila ränderna av tatueringar under hans skjorta. Han smakade som något mörkt och farligt, och hon ville drunkna i honom.

I den lilla studion, bland doften av bläck och citrus, blev deras kyssar djupare och mer desperata. Deras värld avgränsades till två kroppar som längtade, till värmen mellan dem och till det ögonblick då all kontroll försvann.

Puss & kram
Kendra

Noveller

Under den första snön

Kendra

Snön föll tungt över den lilla stugan i skogen, och himlen var ett grått täcke som sänkte sig över landskapet. Sofia stod vid fönstret, iklädd en tjock stickad tröja och inget mer än tunna strumpor på fötterna. Hennes andetag immade på glaset när hon såg de stora, vita flingorna virvla ner och lägga sig som ett duntäcke över marken.

Dörren öppnades plötsligt, och med vinden kom Erik in, rödkindad och med snö i sitt rufsiga hår. Hans jacka var täckt av vita kristaller, och stövlarna klampade tungt över det gamla trägolvet.

“Det är magiskt där ute,” sa han med ett leende som alltid fick hennes hjärta att slå hårdare. Han stängde dörren bakom sig, och ljudet av den plötsliga tystnaden gjorde luften mellan dem tjockare.

“Du är helt täckt av snö,” sa hon och skrattade lågt medan hon gick fram till honom. Hennes fingrar drog bort flingor från hans hår, och hennes hand dröjde sig kvar lite längre än nödvändigt.

Erik såg på henne, hans blick intensiv och fylld av något som fick hennes mage att dra ihop sig av förväntan. “Du borde följa med ut,” sa han, men tonen på hans röst antydde att han inte hade för avsikt att gå någonstans just nu.

“Jag fryser redan,” svarade hon, men hennes andetag blev tyngre när hans fingrar rörde vid hennes handled.

“Jag tror jag kan hålla dig varm,” viskade han.

Innan hon hann svara lutade han sig ner och kysste henne. Hans läppar var kalla från vinden, men de värmdes snabbt mot hennes. Hon flämtade till när hans händer drog henne närmare, smälte sig in i hennes kropp som om de hörde ihop.

“Kom,” sa han och drog med henne mot dörren.

Ute i snön var världen tyst, som om naturen höll andan för att inte störa dem. Sofia skakade på huvudet åt hans galenskap, men hennes skratt blev till en flämtning när han tog tag i hennes midja och sänkte henne försiktigt ner i snön. Kyla bet i hennes rygg genom tröjan, men hans varma kropp över henne suddade snabbt bort allt annat.

Deras kyssar blev hetare, mer krävande, och hans händer utforskade henne med en blandning av ömhet och hunger. Den kalla luften runt dem blev som en kontrast till värmen som byggdes upp mellan deras kroppar. Hennes fingrar grävde sig in i hans hår, och snön smälte runt dem, en liten bubbla av hetta mitt i vinterns vita tystnad.

När deras andetag blev tunga och hjärtan slog som trummor i takt med varandra, fann de sig i en värld där inget annat existerade. Bara de, snön, och passionen som fyllde natten med värme.

Puss & kram
Kendra

Noveller

En varm sommarkväll med grannen

Kendra

Det var en av de där varma, nästan kvävande sommarnätterna när luften stod stilla och allt utanför verkade hålla andan. Emma satt på balkongen, iklädd en tunn sidenklänning som klistrade sig mot hennes hud. Ett glas vin vilade i hennes hand, och hon stirrade ut över den sovande staden medan stadens ljus fladdrade som stjärnor i fjärran.

Plötsligt hördes ett knackande ljud vid dörren. Hennes hjärta slog ett slag för snabbt. Hon reste sig, och den svala brisen som smög sig in genom dörrspringan fick henne att rysa till. När hon öppnade dörren stod Alex där, hennes granne. Han hade en skjorta som var lite för öppen i halsen och doftade av sol och trä.

“Förlåt att jag stör så sent”, sa han, men hans mörka ögon vilade på henne, och i hans blick fanns något annat än ursäkt.

“Vad gör du här?” frågade hon, men rösten var låg, som om hon inte ville att någon annan än han skulle höra orden.

“Jag såg att du var uppe. Tänkte att du kanske behövde sällskap.”

Hon steg åt sidan, och han gick in, deras armar snuddade vid varandra, en elektricitet som skickade ilningar genom hennes kropp. De slog sig ner på balkongen, pratade om ingenting och allt medan natten blev mörkare.

När hennes glas var halvtomt sträckte han sig fram för att fylla på. Deras händer möttes, och hon såg på honom. Hans ansikte var nära nu, så nära att hon kunde känna hans varma andedräkt.

“Emma…” Hans röst var hes, som om han kämpade med något.

“Ja?” Hon visste redan vad som skulle hända, men hon behövde höra det, behövde känna spänningen byggas upp som en våg.

Innan han svarade lutade han sig fram och lät sina läppar borra sig in i hennes. Kyssen var först mjuk, nästan försiktig, men den blev snabbt intensivare, som om månader av längtan äntligen fann sin väg ut. Hans händer fann hennes midja, och hennes föll naturligt runt hans nacke.

Luften omkring dem kändes plötsligt sval jämfört med deras hetta. Hon drog honom närmare, hans doft av trä och värme fyllde hennes sinnen, och världen omkring dem suddades ut.

Resten av natten tillbringades i ett virvlande rus av händer, kyssar och andetag. Allt som fanns var de två, deras längtan, och den stjärnklara natten som omslöt dem i sitt tysta godkännande.

Puss & kram
Kendra