Tag: blick

Noveller

Fönstret på åttonde våningen

Kendra

Det började med en blick.

Clara stod vid fönstret i sin lägenhet på åttonde våningen, bara iklädd en tunn morgonrock. Kvällen var varm, stadens ljud svävade in genom det öppna fönstret – avlägsna röster, en motorcykel som drog förbi, sommardoften från trädens blad.

I huset mittemot såg hon honom.

Han satt vid ett skrivbord, skjortan uppknäppt, en drink i handen. Mörkt hår, skarpa drag, avslappnad självsäkerhet. Deras ögon möttes. Först ett ögonblick, sen ett till. Det var något i hans blick – direkt, outtalat – som fick henne att stå kvar.

Hon lät morgonrocken glida av axlarna.

Ett andetag. Sedan ett till. Hon kunde känna pulsen slå i halsen. Han satt kvar, fortfarande med blicken på henne, nu tydligt vaken, intresserad. Hon klev fram till fönsterkarmen och lutade sig fram, långsamt, som om hela staden höll andan.

Med fingertopparna följde hon sin hals ner till bröstkorgen, lät dem vandra över huden. Hennes andetag blev tyngre. Hon höll ögonkontakten, visste att han såg varje rörelse. Värmen inom henne steg, långsamt men ostoppbart – en brännande hunger som inte längre ville gömma sig.

Hon satte sig på fönsterbrädan, spred benen, lät nattluften kyssa hennes lår. Ena handen gled mellan dem. Hon rörde vid sig själv, mjukt först, men med en växande desperation. Blicken fastnaglad i hans – han hade ställt sig upp nu, tätt vid sitt eget fönster, ögon mörka av begär, handen mot rutan som om han ville nå henne genom glaset.

Clara lät huvudet falla bakåt, ögonen slutna, ljuden från gatan försvann, hon kände bara honom – hans närvaro, hans tysta hunger. Hennes andetag blev viskningar, sedan stön, kroppen bågnade, och till slut – en våg som svepte genom henne, drog henne med sig, höll henne kvar i ett ögonblick så intensivt att hon skakade.

När hon öppnade ögonen stod han fortfarande kvar. Leende. Lugn. Som om han redan visste att detta bara var början.

Noveller

Lektion i frestelse

Kendra

Klockan tickade långsamt i det halvtomma klassrummet. De flesta eleverna hade redan gått, men jag satt kvar, låtsades studera mina anteckningar medan jag sneglade upp på honom.

Min lärare.

Han satt vid katedern, glasögonen vilande lågt på näsan, bläddrade igenom en hög med papper. Jag visste att han såg mig, även om han låtsades vara upptagen. Det låg en spänning i luften – osynlig för andra, men jag kunde känna den.

Jag lutade mig fram över bänken, lät min penna glida långsamt mellan fingrarna. “Jag tror jag behöver lite extra hjälp,” sa jag med en len röst.

Han lyfte blicken. Hans ögon var vaksamma, men där fanns också något annat. Något han försökte dölja.

“Med vad då?” frågade han lugnt.

Jag lät blicken vandra över honom, ett litet leende lekte på mina läppar. “Jag vet inte… vissa saker är lättare att förstå när de förklaras på rätt sätt.”

Han höjde på ögonbrynen. “Och vad menar du med rätt sätt?”

Jag lutade mig närmare, lät mitt knä snudda vid hans under bordet – en knappt märkbar beröring, men tillräckligt för att jag skulle se hur hans käkar spändes.

“Personligt,” viskade jag.

Han svalde hårt. Jag kunde se hur han kämpade med sig själv, vägde rätt mot fel.

“Du leker med elden,” sa han lågt.

Jag log, lät fingertopparna dansa längs bänkkanten. “Och du gillar det.”

Tystnad. En spänning så tjock att den nästan gick att ta på.

Han drog ett djupt andetag, och för en sekund trodde jag att han skulle luta sig närmare. Att han skulle ge efter.

Men istället lutade han sig tillbaka, granskade mig med en blick som var både varm och farligt behärskad.

“Du borde gå nu,” sa han.

Jag reste mig långsamt, lät fingrarna snudda vid hans skrivbord när jag passerade. Stannade vid dörren, såg över axeln på honom.

“Är du säker?” viskade jag.

Han sa ingenting. Men hans blick sa allt.

Och jag visste att spelet just hade börjat.

Noveller

Raka eller inte raka

Kendra

Rakkniven gled långsamt över hans kind, lämnade efter sig en slät, ren yta där skummet smälte bort som snö i solsken. Hans spegelbild mötte hans blick – koncentrerad, förförisk. Varje drag var noggrant, varje rörelse en rituell förberedelse.

Bakom honom stod hon, lutad mot dörrkarmen, och betraktade honom med en glimt av något lekfullt i blicken. Handduken runt hennes kropp hade börjat glida farligt långt ner.

“Du tar din tid,” viskade hon, röstens mjuka rasp en kontrast till rakknivens vassa egg.

Han log snett, sköljde av bladet i det varma vattnet och lät henne se när han drog kniven längs käklinjen, långsamt, nästan utmanande. Hennes ögon följde varje rörelse, fängslade av precisionen, av den lugna, kontrollerade styrkan i hans hand.

Hon gick fram, lät fingrarna glida över den nyss rakade huden. “Så len,” mumlade hon, pressade sig mot hans rygg. Han kände värmen av hennes kropp genom det tunna tyget som knappt dolde henne längre.

Hennes andetag var nära, hennes läppar en frestelse. Hon strök sin kind mot hans, njöt av kontrasten mellan den släta huden och skäggets sista antydan vid hakan. Han vände sig om, lade rakkniven åt sidan.

“Din tur,” sa han lågt, och drog henne närmare.

Noveller

Natten har bara börjat

Kendra

Regnet smattrade mot fönstret när de möttes i rummet, där skymningen kastade mjuka skuggor över väggarna. Hon stod nära honom, så nära att värmen från hans hud vibrerade i luften mellan dem. Hans fingrar strök lätt över hennes handled, en elektrisk beröring som skickade ilningar längs hennes ryggrad. Deras blickar låstes, och han lutade sig fram, långsamt, som om han ville ge henne chansen att dra sig undan – men hon gjorde inte det.

Hans läppar mötte hennes, först försiktigt, sedan med en hunger som växte. Hon flätade sina fingrar i hans hår och drog honom närmare, deras andetag blev tyngre, världen utanför försvann. Allt som fanns kvar var deras rörelser, deras närhet, deras tysta löfte om att natten bara hade börjat.

Noveller

Passionen mellan tjejerna

Kendra

Natten låg tät utanför fönstret, regnet smattrade mjukt mot glaset. Julia låg på sängen, huden varm mot de svala lakanen, när Emilias fingrar lekte över hennes rygg. Deras blickar möttes i halvdunklet, fyllda av outtalade löften och djup längtan.

Emilia lät sina läppar mjukt snudda vid Julias hals, ett lätt andetag som fick henne att rysa. Fingrarna följde kroppens linjer, upptäckte, utforskade. Julia andades tungt, varje beröring en mjuk explosion som fick hennes kropp att vibrera.

De rörde sig långsamt, som i en dans där varje rörelse var en hyllning till den andra. Deras kroppar pressades närmare, smälte samman, när kyssarna blev djupare och händerna mer krävande. I det ögonblicket fanns bara de, i ett hav av värme, åtrå och ömsint passion.

Noveller

Sensuella strippan

Kendra

Musiken pulserade genom rummet, en långsam, förförisk rytm som fick alla ögon att riktas mot scenen. Hon steg fram ur skuggorna, klädd i en gnistrande röd klänning som kramade varje kurva av hennes kropp. Ljuset fångade glittret i tyget, men det var hennes blick som verkligen höll honom fastnaglad.

Med en smidig rörelse lät hon händerna glida längs sina höfter, och klänningen föll till golvet, avslöjande underkläder av spets som framhävde hennes hud. Han kände värmen stiga i kroppen, andningen blev tyngre medan hon rörde sig sensuellt, varje rörelse ett löfte.

Hon mötte hans blick genom spegeln vid scenens kant, ett litet leende som lekte på hennes läppar. Hon dansade för honom nu, närmare, tills han kunde känna hennes doft. Med en långsam rörelse lutade hon sig fram, viskade något ohörbart, innan hon rätade på sig och fortsatte sin dans, en lek med åtrå och gränser som fick hans hjärta att banka hårdare.

Noveller

Sexigt vid bassängen

Kendra

Ångan låg tät över bassängen, svepte in den i ett mjölkigt dis som gjorde allt diffust, förutom henne. Hon stod vid bassängkanten, vattendroppar pärlande över hennes solkyssta hud, baddräkten smetande sig som en andra hud över hennes kropp. Hans blick fastnade där, oförmögen att släppa taget.

Vattnet kluckade dovt när hon gled ner i den varma bassängen, håret föll i blanka slingor över axlarna. Han följde efter, känslan av hettan som omslöt honom gjorde huden extra känslig, varje rörelse, varje droppe, blev som en smekning.

Deras blickar möttes genom ångan, och hon log – det där lilla leendet som brände sig fast, lika intensivt som värmen runt dem. Hon simmade närmare, långsamma rörelser, tills deras kroppar nästan snuddade vid varandra. Hjärtat slog hårdare, ekade i bröstet när hennes fingrar lekfullt borstade mot hans arm, som om det vore en tillfällighet, men de båda visste bättre.

De hamnade i ett avskilt hörn, dolt av ångan. Hennes läppar var så nära att han kunde känna hennes varma andedräkt, doften av fukt och salt hud. Han lät sina händer vila på hennes midja, bara en lätt beröring, men hon pressade sig närmare, upp mot honom. Hennes fingrar vandrade längs hans nacke, naglar som försiktigt rispade huden, retande.

Deras läppar möttes, mjukt först, men hettan från bassängen var inget mot den hetta som exploderade mellan dem. Kyssarna blev djupare, mer krävande. Vattnet skvalpade runt dem när hon lät sig pressas mot kakelväggen, hans kropp tätt intill hennes. Ångan gjorde luften tung, men de kunde inte få nog. Händer som utforskade, smekningar som lämnade ett brännande spår efter sig.

Där, mitt i badhusets gömda värme, blev världen bara dem två – en virvlande hetta av hud, ånga och brännande begär.

Noveller

En natt vid sjön

Kendra

Det var en sådan där sommarkväll som aldrig riktigt blev mörk. Himlen glödde i mjuka nyanser av orange och rosa, och sjön låg spegelblank framför dem. Emma drog av sig skorna och lät fötterna glida ner i det svala vattnet. Den lätta brisen smekte hennes hud och förde med sig doften av blommor och fuktig jord.

Mark satt nära, kanske för nära. Hon kunde känna värmen från hans kropp, höra hans lugna andhämtning. När hon lutade sig bakåt på armbågarna, kastade hon en blick på honom – hans mörka ögon hade en gnista av lekfullhet och något annat, något djupare.

“Vad tänker du på?” frågade han, rösten låg och mjuk som sammet.

“Jag vet inte,” svarade hon med ett svagt leende. “Eller kanske vet jag, men jag vågar inte säga det.”

Mark lutade sig fram, en långsam rörelse som fyllde luften mellan dem med elektricitet. “Säg det,” viskade han.

Hennes hjärta slog hårdare när hon mötte hans blick. Orden hängde i luften, men innan hon hann forma dem, kände hon hans hand mot hennes kind, varm och stadig. Hans fingrar följde linjen av hennes käke innan de kupade sig bakom hennes nacke.

Och så hände det. Hans läppar mötte hennes, först försiktigt, nästan tveksamt, men snart växte kyssen till något intensivare. Hans händer drog henne närmare, deras kroppar pressades samman, och världen runt dem föll bort – bara de två, som om universum hade stannat.

Vinden viskade genom träden, vågorna slog mjukt mot stranden, men allt Emma kunde känna var Mark – hans doft, hans smak, hans beröring. Hans läppar vandrade till hennes hals, hans händer utforskade hennes rygg, varje rörelse skickade vågor av värme genom hennes kropp.

Det var som om tid och rum upplöstes. Bara denna stund, denna natt vid sjön, och känslan av att vara fullständigt levande.

Noveller

Hissen tillsammans

Kendra

Det var sent på kvällen, och kontorsbyggnaden låg tyst och öde. Laura tryckte på hissknappen och kände det kalla metallen mot fingertopparna. Hennes hjärta slog snabbare än vanligt, och det var inte bara för att hon var ensam.

När dörrarna öppnades stod Elias där, hans mörka kostymjacka hängande över armen och slipsen löst knuten runt halsen. Hans blick mötte hennes, och något i hans ögon fick hennes mage att pirra.

“Laura,” sa han med en låg röst.

“Elias,” svarade hon, försökte låta oberörd.

De steg in i hissen tillsammans. Dörrarna gled igen, och ett ögonblick av tystnad följde. Hissen började röra sig, men det kändes som om luften mellan dem var elektrifierad.

“Det har varit en lång dag,” sa Elias, hans röst mjuk men laddad med något underliggande.

Laura nickade, men hon kunde känna hans blick på sig, studerande, utforskande. Hon lutade sig mot väggen, kände det kalla stålet mot ryggen, och när hissens rörelse plötsligt stannade med ett ryck, drog hon efter andan.

“Vad hände?” frågade hon, men Elias hade redan tryckt på nödlarmet. Ingenting hände.

“Det verkar som om vi sitter fast,” sa han med ett lätt leende, och hans närvaro kändes plötsligt överväldigande i det lilla utrymmet.

Laura kände en hetta stiga i kroppen, inte bara från nervositet utan från sättet Elias rörde sig närmare, som om han visste exakt vad han gjorde.

“Vi kanske får vänta ett tag,” sa han och lutade sig mot väggen bredvid henne, deras kroppar så nära att hon kunde känna värmen från honom.

Hans hand sträckte sig mot hennes, och när deras fingrar möttes, kändes det som om något exploderade inuti henne. Han tog ett steg närmare, och innan hon visste ordet av det var hans läppar över hennes, hårda och krävande.

Laura slöt ögonen och gav efter för kyssen, hennes händer drog honom närmare, kände hans fasta bröstkorg under sina fingertoppar. Elias lyfte henne, och hon kände sig viktlös när han pressade henne mot hissväggen.

Hans händer utforskade hennes kropp, drog upp kjolen för att nå hennes bara hud. Hennes andetag blev kortare, hennes kropp glödde av den hetta han tände inom henne.

“Elias…” viskade hon, men hans mun var redan vid hennes hals, sög och kysste på ett sätt som fick hennes huvud att falla bakåt.

De gav sig hän, helt uppslukade av varandra, i en värld som krympt till bara detta ögonblick. Deras rörelser blev alltmer intensiva, deras kroppar sammanflätade i en rytm som gjorde tiden oviktig.

När hissens lampa blinkade och dörrarna öppnades igen, stod de båda där, andfådda och med rodnande kinder. Elias såg på henne, en lekfull glimt i ögonen.

“Det här var en oförglömlig resa,” sa han med ett roat leende, och Laura kunde inte låta bli att skratta, hennes kropp fortfarande darrande av vad som just hänt.

Noveller

Bläck och beröring

Kendra

Hanna satt i den lilla tatueringsstudion med ett nervöst leende på läpparna. Väggarna var fyllda med skisser och färdiga konstverk, och doften av desinfektionsmedel blandades med svag citrus från en doftspray. Hon hade bokat sin tid för flera veckor sedan, men det var först nu hon insåg att hennes hjärta slog lite snabbare än vad det borde.

Anledningen satt framför henne.

Leo var studions ägare och den tatuerare som alla pratade om – mörka ögon som såg rakt igenom en, en kropp täckt av bläck som berättade historier han aldrig behövde yttra med ord, och händer som verkade kunna skapa magi.

“Är du redo?” frågade han med en röst som var låg och len, som om han talade direkt till hennes nerver.

Hanna nickade, men hennes blick fastnade på hans armar. Musklerna rörde sig under huden när han drog på sig handskarna, och tatueringarna – slingrande blommor, djärva geometriska mönster och en varg som såg nästan levande ut – verkade berätta om en man som var både vild och kontrollerad.

“Det här kommer kännas lite,” sa han och höjde verktyget, men när han mötte hennes blick fanns där ett svagt leende, nästan som om han njöt av att se hennes reaktion.

Nålen började surra, och det första sticket fick henne att dra efter andan. Men smärtan var snabbt som ett pirrande, och hans händer var stadiga mot hennes hud. Hon slappnade av, eller försökte åtminstone.

“Du gör det bra,” sa han efter en stund och lutade sig närmare för att arbeta med en detalj. Hans andedräkt var varm mot hennes hals, och hon kunde inte låta bli att tänka på hur nära hans läppar var.

“Det är inte så illa som jag trodde,” mumlade hon, men hennes röst skälvde svagt.

Leo såg upp på henne med en blick som fick rummet att krympa tills bara de två fanns kvar. “Många säger det. Men du verkar tåla lite smärta.” Hans ord var enkla, men sättet han sa det på fick henne att rodna.

När han fortsatte sitt arbete kände hon värmen från hans kropp. Hans knogar snuddade ibland hennes hud, och hon kunde inte ignorera hur elektriciteten mellan dem växte med varje liten beröring.

När han var klar och tvättade av tatueringen höll han kvar handen på hennes arm, längre än vad som behövdes. “Vill du se?” frågade han, men hans blick var inte på tatueringen utan på henne.

Hanna reste sig och såg sig själv i spegeln. Mot hennes handled slingrade sig en elegant gren med små blommor, så vacker att det nästan tog andan ur henne. Men det var inte konstverket som fick hennes hjärta att rusa, utan Leo som stod bakom henne.

“Vad tycker du?” frågade han, hans röst låg och mörk.

“Den är perfekt,” viskade hon, men när hon vände sig om för att tacka honom stod han plötsligt alldeles för nära.

Hans hand gled försiktigt över hennes handled, där huden nu var öm och varm. “Det känns som om den var menad för dig,” sa han, och innan hon hann tänka tog han ett steg fram och lutade sig ner.

Hans läppar mötte hennes, mjukt men bestämt, och hela hennes kropp brann som en eld. Hans händer var fasta mot hennes midja, och när han drog henne närmare kunde hon känna varje kontur av hans starka kropp.

Hennes fingrar fann vägen till hans nacke, och hon kunde känna de subtila ränderna av tatueringar under hans skjorta. Han smakade som något mörkt och farligt, och hon ville drunkna i honom.

I den lilla studion, bland doften av bläck och citrus, blev deras kyssar djupare och mer desperata. Deras värld avgränsades till två kroppar som längtade, till värmen mellan dem och till det ögonblick då all kontroll försvann.

Puss & kram
Kendra