Noveller

Genom jeansen

Golvet var svalt under hennes fötter när hon steg in i vardagsrummet. Kvällen var varm, luften nästan elektrisk. Hon hade på sig bara en tunn skjorta, hans, som räckte precis till låren. Inget under. Det visste han.

Han satt i soffan, blicken fäst vid henne som om inget annat existerade. Hon stannade framför honom, såg hur hans bröst höjde sig lite snabbare. Hon sa inget. Bara lät ett knäpp i skjortan gå upp. Sedan ett till.

— Kom hit, sa han lågt.

Hon gick fram, satte sig grensle över honom. Deras ögon möttes i ett ögonblick av stillhet innan han tog tag om hennes nacke och kysste henne – inte försiktigt, inte ömt, utan som om han redan väntat för länge. Hans händer gled ner längs hennes rygg, drog henne hårt mot honom, så att hon kände hans erektion genom jeansen.

Hon började röra sig mot honom, sakta, medvetet, tryckte sig mot honom med hela kroppen medan deras munnar aldrig lämnade varandra. Han knäppte upp de sista knapparna på skjortan, blottade hennes bröst och sänkte huvudet för att smaka henne. Hon drog fingrarna genom hans hår, stönade tyst när hans tunga cirklade kring hennes bröstvårta.

Det fanns ingen brådska – och ändå var de båda otåliga.

Hon drog ner hans byxa, befriade honom, tog honom i handen, styrde honom in i sig med ett enda, långsamt tryck. De andades båda in samtidigt – som ett stumt erkännande av hur fullständigt rätt det kändes. Hon red honom långsamt först, rullade höfterna, kontrollerat, medan han lät händerna glida över hela hennes kropp. Men rytmen växte. Tempot ökade.

Snart var ljudet av deras kroppar det enda som fanns i rummet – hud mot hud, våta suckar, hennes namn i hans mun, hans i hennes.

Hon kände orgasmens hetta stiga i kroppen som en flodvåg, och när den kom, drog hon honom djupt in i sig och höll honom där. Han följde henne strax efter, klamrade sig fast vid henne som om världen utanför upphörde att finnas.

De blev kvar i soffan länge. Svetten mellan deras kroppar, hennes skjorta slängd åt sidan. Inga ord. Bara ett tyst leende när hon lutade sig fram och kysste honom igen, långsamt, med ett löfte om mer.

Noveller

Natten vid fönstret

Regnet strilade mot fönstret, och ljuset från gatlyktan utanför kastade skuggor över rummet. Klara stod vid fönstret, iklädd en tunn kimono som knappt dolde hennes silhuett. Hon kände hans blick innan hon ens vände sig om.

Adrian satt på sängkanten, hans tröja uppkavlad över underarmarna, avslöjande muskler som drog sig samman varje gång han rörde sig. Hans ögon, mörka och intensiva, följde hennes varje rörelse.

“Du vet att jag inte kan låta dig stå där,” sa han med en hes röst, fylld av något rått och elektriskt.

“Så gör något åt det då,” svarade hon utan att vända sig om, men hennes läppar bar på ett lekfullt leende.

På ett ögonblick var han bakom henne, hans händer stora och fasta när de vilade på hennes höfter. Hans kropp värmde henne, och när han lutade sig framåt, lät han sina läppar stryka över hennes nacke.

Hon slöt ögonen och drog efter andan när hans fingrar gled över hennes midja, långsamt och utforskande. Hans andetag var tungt och varmt mot hennes öra när han viskade: “Du är så vacker att det gör ont.”

Klara vände sig om, deras blickar möttes, och han drog henne intill sig som om hon var något han inte kunde låta glida ur händerna. Hans kyss var djup, krävande, och hennes händer fann hans hår, drog honom närmare medan världen utanför försvann i regnets brus.

Deras kroppar flätades samman, hjärtan slog i samma takt, och rummet fylldes av värme som ingen kyla från natten kunde rå på.

Puss & kram
Kendra