Snön föll tungt över den lilla stugan i skogen, och himlen var ett grått täcke som sänkte sig över landskapet. Sofia stod vid fönstret, iklädd en tjock stickad tröja och inget mer än tunna strumpor på fötterna. Hennes andetag immade på glaset när hon såg de stora, vita flingorna virvla ner och lägga sig som ett duntäcke över marken.
Dörren öppnades plötsligt, och med vinden kom Erik in, rödkindad och med snö i sitt rufsiga hår. Hans jacka var täckt av vita kristaller, och stövlarna klampade tungt över det gamla trägolvet.
“Det är magiskt där ute,” sa han med ett leende som alltid fick hennes hjärta att slå hårdare. Han stängde dörren bakom sig, och ljudet av den plötsliga tystnaden gjorde luften mellan dem tjockare.
“Du är helt täckt av snö,” sa hon och skrattade lågt medan hon gick fram till honom. Hennes fingrar drog bort flingor från hans hår, och hennes hand dröjde sig kvar lite längre än nödvändigt.
Erik såg på henne, hans blick intensiv och fylld av något som fick hennes mage att dra ihop sig av förväntan. “Du borde följa med ut,” sa han, men tonen på hans röst antydde att han inte hade för avsikt att gå någonstans just nu.
“Jag fryser redan,” svarade hon, men hennes andetag blev tyngre när hans fingrar rörde vid hennes handled.
“Jag tror jag kan hålla dig varm,” viskade han.
Innan hon hann svara lutade han sig ner och kysste henne. Hans läppar var kalla från vinden, men de värmdes snabbt mot hennes. Hon flämtade till när hans händer drog henne närmare, smälte sig in i hennes kropp som om de hörde ihop.
“Kom,” sa han och drog med henne mot dörren.
Ute i snön var världen tyst, som om naturen höll andan för att inte störa dem. Sofia skakade på huvudet åt hans galenskap, men hennes skratt blev till en flämtning när han tog tag i hennes midja och sänkte henne försiktigt ner i snön. Kyla bet i hennes rygg genom tröjan, men hans varma kropp över henne suddade snabbt bort allt annat.
Deras kyssar blev hetare, mer krävande, och hans händer utforskade henne med en blandning av ömhet och hunger. Den kalla luften runt dem blev som en kontrast till värmen som byggdes upp mellan deras kroppar. Hennes fingrar grävde sig in i hans hår, och snön smälte runt dem, en liten bubbla av hetta mitt i vinterns vita tystnad.
När deras andetag blev tunga och hjärtan slog som trummor i takt med varandra, fann de sig i en värld där inget annat existerade. Bara de, snön, och passionen som fyllde natten med värme.
Puss & kram
Kendra