Hissen ryckte till mellan våningarna, stannade plötsligt med ett dovt klick.
De stod nära redan innan, men nu – i det oväntade stillaståndet – fanns inget utrymme kvar mellan deras kroppar.
Linnea såg upp på honom, hörde hans andetag nära hennes öra.
“Det verkar som vi fastnat,” viskade hon, men hennes leende avslöjade att hon inte var det minsta orolig.
Hans hand gled längs hennes rygg, vilade vid svanken, drog henne närmare tills hennes bröst pressades mot honom. Hon kände hur hans begär redan växte, hårt mot henne, oblygt. Hon lutade sig fram, hennes läppar nuddade hans hals, smakade hud och värme.
Hennes kjol gled upp över låren när han lyfte henne mot hissens spegelvägg. Inga ord, bara fingrar, läppar, tunga – rörelser som blev allt hetare, brådskande. Hennes underkläder gled ner, hans dragkedja följde. De förenades i en stöt som fick henne att kippa efter andan.
Hans hand över hennes mun, hennes naglar mot hans rygg. Hissen var stilla, men de var i rörelse – stötande, pressande, andetag mot hud, ljud som ekade i metallväggarna. Hon kände orgasmen byggas som en våg, skälvande, ofrånkomlig – och när det kom, exploderade det i ett tyst skrik mot hans axel.
Sekunder senare rörde sig hissen igen, blinkande till liv.
De rättade till sig i tysthet, men blicken de delade sa allt:
Det där var bara en hissfärd.