Noveller

Hissens stopp

Hissen ryckte till mellan våningarna, stannade plötsligt med ett dovt klick.
De stod nära redan innan, men nu – i det oväntade stillaståndet – fanns inget utrymme kvar mellan deras kroppar.

Linnea såg upp på honom, hörde hans andetag nära hennes öra.
“Det verkar som vi fastnat,” viskade hon, men hennes leende avslöjade att hon inte var det minsta orolig.

Hans hand gled längs hennes rygg, vilade vid svanken, drog henne närmare tills hennes bröst pressades mot honom. Hon kände hur hans begär redan växte, hårt mot henne, oblygt. Hon lutade sig fram, hennes läppar nuddade hans hals, smakade hud och värme.

Hennes kjol gled upp över låren när han lyfte henne mot hissens spegelvägg. Inga ord, bara fingrar, läppar, tunga – rörelser som blev allt hetare, brådskande. Hennes underkläder gled ner, hans dragkedja följde. De förenades i en stöt som fick henne att kippa efter andan.

Hans hand över hennes mun, hennes naglar mot hans rygg. Hissen var stilla, men de var i rörelse – stötande, pressande, andetag mot hud, ljud som ekade i metallväggarna. Hon kände orgasmen byggas som en våg, skälvande, ofrånkomlig – och när det kom, exploderade det i ett tyst skrik mot hans axel.

Sekunder senare rörde sig hissen igen, blinkande till liv.

De rättade till sig i tysthet, men blicken de delade sa allt:
Det där var bara en hissfärd.

Noveller

Efter stängning

Caféet var tyst nu. Alla gäster hade gått, kaffemaskinen var rengjord, stolarna uppochnervända på borden. Klockan var strax efter åtta, och regnet trummade mjukt mot fönsterrutorna. Elin hade jobbat sent, som vanligt, men i kväll var det något i luften. Något oväntat.

Noah, den nya baristan, stod kvar vid disken och torkade av den för femte gången. Elin märkte hur hans blick ibland dröjde vid henne – inte olustigt, snarare som om han väntade på något. Hon lutade sig mot väggen, korsade armarna, och sa:
“Du vet att vi är ensamma nu?”

Han log, lite snett. “Jag vet.”

Hon gick fram till honom, långsamt, lät fingrarna glida över disken mellan dem. “Och vad tänkte du göra åt det?”

Noah sa inget. Han kom bara runt disken, tog hennes ansikte i sina händer och kysste henne som om han hade tänkt på det i veckor. Hans händer vilade först vid hennes midja, sen drog han henne närmare, tills hennes kropp pressades mot hans. Kyssen blev djupare, ivrigare.

De rörde sig bakåt, in i det lilla personalrummet. Det var trångt, men det spelade ingen roll. Kläder åkte av i hast, händer utforskade, andetag blev tyngre. Elin drog fingrarna genom hans hår, bet honom lätt i axeln, och han svarade med att trycka henne mot väggen, läpparna mot hennes hals.

Regnet utanför blev till en dov bakgrund, som ett mjukt eko av deras kroppars rörelser. De sa inte mycket – behövde inte. Allt de känt under veckor av blickar och leenden kom till uttryck nu, i beröring, i värme, i hur deras kroppar smälte samman där i skuggorna bakom stängda dörrar.

När det var över stod de kvar en stund, flämtande mot varandras hud, fortfarande insvepta i tystnaden. Elin log, drog fingret längs hans bröstkorg.
“Tror du nån märker att vi blev kvar lite längre än vi borde?”

Noah log tillbaka. “Jag hoppas det.”

Noveller

Andfådda på lunchrasten

Det var en gråmulen torsdag när de bestämde sig för att göra något som bröt mot det monotona. Lunchrasten, vanligtvis fylld av stressade tuggor framför en skärm, hade blivit en tid för hemlig längtan.

Hon väntade redan i sängen när han smög in i sovrummet, dörren stängdes bakom honom med ett mjukt klick. Doften av nytvättade lakan blandades med en svag hint av hennes parfym, som alltid fick hans puls att stiga. Hon låg där i sitt linne och trosor, håret rufsigt som om hon hade väntat på honom hela morgonen.

“Du har en halvtimme,” sa hon med ett lekfullt leende och höjde ett ögonbryn.

Han kröp upp i sängen utan att säga ett ord, som om hans kropp redan förstod vad som väntades. Deras läppar möttes i en kyss som började mjukt men snart blev hungrig, som om de försökte sluka den tid de inte hade. Fingrar utforskade snabbt, knappar knäpptes upp och tyg gled bort tills deras kroppar möttes, varma och hungrande efter varandra.

Lakanen blev till en röra när de rullade runt, skratt blandades med flämtningar, och för en stund försvann världen utanför. Hennes händer greppade hans rygg när hans mun utforskade hennes hals, hans andetag heta mot hennes hud. Tiden tycktes stå stilla, men klockan tickade alltid för snabbt när de var tillsammans.

När de till slut låg bredvid varandra, andfådda och med ett litet lager av svett som glimmade på deras kroppar, kastade hon en blick på klockan. “Fem minuter kvar,” viskade hon och började skratta.

“Perfekt,” sa han och drog henne intill sig för en sista kyss innan verkligheten åter kallade dem tillbaka till kontoret. Lakanen låg kvar som bevis på en lunchrast de sent skulle glömma.

Noveller

Passionen mellan tjejerna

Natten låg tät utanför fönstret, regnet smattrade mjukt mot glaset. Julia låg på sängen, huden varm mot de svala lakanen, när Emilias fingrar lekte över hennes rygg. Deras blickar möttes i halvdunklet, fyllda av outtalade löften och djup längtan.

Emilia lät sina läppar mjukt snudda vid Julias hals, ett lätt andetag som fick henne att rysa. Fingrarna följde kroppens linjer, upptäckte, utforskade. Julia andades tungt, varje beröring en mjuk explosion som fick hennes kropp att vibrera.

De rörde sig långsamt, som i en dans där varje rörelse var en hyllning till den andra. Deras kroppar pressades närmare, smälte samman, när kyssarna blev djupare och händerna mer krävande. I det ögonblicket fanns bara de, i ett hav av värme, åtrå och ömsint passion.

Noveller

Smekningar i mörkret

Mörkret låg tätt i rummet, endast en svag skiftning av ljus från gatlyktan utanför dansade över hennes nakna hud. Hon låg på sängen, lakanen mjuka och svala under henne. Fingertopparna gled sakta över hennes kropp, en lätt beröring som fick hennes andning att bli djupare.

Tankarna vandrade, bilder fladdrade förbi bakom slutna ögonlock. En fantasifigur, en hemlig längtan. Fingrarna smekte över magen, ner mot hennes lår. Hon kände hur värmen spred sig, en spirande hetta som fick henne att pressa höfterna lätt mot handen.

Hon lät sig dras djupare in i känslan, rörelserna blev mer utforskande, mer krävande. Hennes kropp svarade, hjärtat slog snabbare, andetagen blev kortare. Ett mjukt kvidande lämnade hennes läppar när hon lät sig förlora sig i ögonblicket, i sin egen njutning, i sin egen kraft.

Noveller

Sexigt vid bassängen

Ångan låg tät över bassängen, svepte in den i ett mjölkigt dis som gjorde allt diffust, förutom henne. Hon stod vid bassängkanten, vattendroppar pärlande över hennes solkyssta hud, baddräkten smetande sig som en andra hud över hennes kropp. Hans blick fastnade där, oförmögen att släppa taget.

Vattnet kluckade dovt när hon gled ner i den varma bassängen, håret föll i blanka slingor över axlarna. Han följde efter, känslan av hettan som omslöt honom gjorde huden extra känslig, varje rörelse, varje droppe, blev som en smekning.

Deras blickar möttes genom ångan, och hon log – det där lilla leendet som brände sig fast, lika intensivt som värmen runt dem. Hon simmade närmare, långsamma rörelser, tills deras kroppar nästan snuddade vid varandra. Hjärtat slog hårdare, ekade i bröstet när hennes fingrar lekfullt borstade mot hans arm, som om det vore en tillfällighet, men de båda visste bättre.

De hamnade i ett avskilt hörn, dolt av ångan. Hennes läppar var så nära att han kunde känna hennes varma andedräkt, doften av fukt och salt hud. Han lät sina händer vila på hennes midja, bara en lätt beröring, men hon pressade sig närmare, upp mot honom. Hennes fingrar vandrade längs hans nacke, naglar som försiktigt rispade huden, retande.

Deras läppar möttes, mjukt först, men hettan från bassängen var inget mot den hetta som exploderade mellan dem. Kyssarna blev djupare, mer krävande. Vattnet skvalpade runt dem när hon lät sig pressas mot kakelväggen, hans kropp tätt intill hennes. Ångan gjorde luften tung, men de kunde inte få nog. Händer som utforskade, smekningar som lämnade ett brännande spår efter sig.

Där, mitt i badhusets gömda värme, blev världen bara dem två – en virvlande hetta av hud, ånga och brännande begär.

Noveller

Stormens hetta

Regnet piskade mot rutan, och vinden ven som om den ville tränga sig in i stugan där Emma och Adrian hade sökt skydd. Brasan knastrade i hörnet, och värmen från elden gjorde luften tung och elektrisk.

De hade varit blöta och kalla när de kommit in, men nu hade de båda bytt om till torra kläder. Emma hade dragit på sig en av Adrians skjortor, som nådde henne till låren, och den smala passformen framhävde varje kurva av hennes kropp. Adrian satt på golvet, bara i jeans, hans blöta hår hängde ner i pannan.

Han tittade på henne, länge, utan att säga något. Hans blick var mörk, intensiv, och den fick hennes puls att öka. När han reste sig upp och gick mot henne kändes det som om luften mellan dem vibrerade.

“Du fryser fortfarande,” sa han, hans röst hes och låg.

Innan hon hann svara stod han precis framför henne. Hans händer lyfte upp skjortans kant, bara en aning, och hans fingertoppar snuddade vid hennes nakna lår. Hon drog in ett skarpt andetag, och ett litet leende spelade över hans läppar.

“Adrian…” började hon, men hans namn blev en viskning som dog ut när hans händer gled upp över hennes midja.

“Jag vet,” svarade han och mötte hennes blick.

Han lutade sig fram och kysste henne, hårt och krävande. Hans händer utforskade hennes kropp, från hennes rygg ner till höfterna, innan de drog henne närmare. Emma kände värmen från hans hud mot sin, hur hans muskler spändes under hennes händer när hon lät dem glida över hans axlar.

Hon lät honom dra av skjortan, och hans händer smekte hennes bara hud, skickade heta ilningar genom hennes kropp. Hans mun följde samma väg – över hennes hals, ner till hennes bröst, hans andetag hett mot hennes hud.

De föll ner tillsammans framför brasan, lågor som reflekterades i deras ögon. Regnet smattrade mot fönstret, men allt Emma kunde känna var hans kropp mot hennes, hans händer som utforskade henne, hans mun som tände eldar överallt den rörde vid.

Varje rörelse, varje viskning av hans namn på hennes läppar, varje suck, blev en del av den symfoni som fyllde rummet. De förlorade sig själva i varandra, som om stormen utanför hade trängt in i dem, dragit med sig varje känsla och gjort dem intensiva, råa och omöjliga att ignorera.

När de till slut låg där, svettiga och flämtande, med kropparna sammanflätade, var det som om världen hade förändrats. Regnet hade lugnat sig, men mellan dem brann fortfarande elden.

Noveller

På balkongen med honom

Nattens varma vind smekte Alinas hud när hon klev ut på balkongen. Staden låg tyst under henne, en matta av glittrande ljus som sträckte sig bortom horisonten. Hon hade bara på sig en tunn, sidenmorgonrock, som smetade sig mot hennes kropp i brisen. Det var sent, men hon kunde inte sova – inte med tankarna på Leo.

Hon hörde dörren till vardagsrummet öppnas bakom henne och kände en plötslig närvaro. När hon vände sig om stod han där, barbröstad med en sliten jeans som hängde lågt på höfterna. Hans ögon var mörka och intensiva, och han hade ett leende som var lika farligt som det var förföriskt.

“Jag kunde inte låta bli,” sa han, rösten djup och hes. “Du såg ut som en dröm där ute.”

Alina kände hur hennes hjärta slog snabbare. Leo gick närmare, och hon stod stilla, som om hon var fångad i hans blick. Hans hand sträckte sig fram och drog långsamt i knytningen på hennes morgonrock.

“Leo…” började hon, men hans namn blev en viskning när morgonrocken gled upp och exponerade hennes hud för nattluften – och för hans hungriga blick.

“Shh,” sa han, och hans fingrar följde linjen av hennes nyckelben, ner till hennes bröst. Hans beröring var lätt men skickade skälvningar genom hela hennes kropp.

Han tryckte henne försiktigt mot balkongräcket, hans kropp så nära att hon kunde känna värmen från honom. Hans läppar fann hennes, och kyssen var djup, het, och fylld med en intensitet som fick världen att snurra.

Hans händer utforskade henne med en självsäkerhet som fick hennes knän att vika sig. Han lyfte henne lätt och satte henne på räcket, och hon lindade sina ben runt hans höfter, drog honom närmare. Hans mun vandrade till hennes hals, hennes axlar, och längre ner, varje kyss tände nya eldar inom henne.

Alina tappade all känsla för tid. Det var bara Leo, hans händer, hans mun, och de stön som undslapp hennes läppar när han tog henne till gränsen och bortom.

Staden fortsatte att lysa under dem, ovetande om passionen som exploderade på balkongen. När det var över stod de kvar, flämtande och sammanflätade, nattens värme bleknande i jämförelse med vad de just delat.

“Jag sa ju att jag inte kunde låta bli,” viskade Leo med ett snett leende, och Alina log tillbaka, fortfarande med efterdyningarna av deras möte pulserande i sin kropp.

Noveller

Hissen tillsammans

Det var sent på kvällen, och kontorsbyggnaden låg tyst och öde. Laura tryckte på hissknappen och kände det kalla metallen mot fingertopparna. Hennes hjärta slog snabbare än vanligt, och det var inte bara för att hon var ensam.

När dörrarna öppnades stod Elias där, hans mörka kostymjacka hängande över armen och slipsen löst knuten runt halsen. Hans blick mötte hennes, och något i hans ögon fick hennes mage att pirra.

“Laura,” sa han med en låg röst.

“Elias,” svarade hon, försökte låta oberörd.

De steg in i hissen tillsammans. Dörrarna gled igen, och ett ögonblick av tystnad följde. Hissen började röra sig, men det kändes som om luften mellan dem var elektrifierad.

“Det har varit en lång dag,” sa Elias, hans röst mjuk men laddad med något underliggande.

Laura nickade, men hon kunde känna hans blick på sig, studerande, utforskande. Hon lutade sig mot väggen, kände det kalla stålet mot ryggen, och när hissens rörelse plötsligt stannade med ett ryck, drog hon efter andan.

“Vad hände?” frågade hon, men Elias hade redan tryckt på nödlarmet. Ingenting hände.

“Det verkar som om vi sitter fast,” sa han med ett lätt leende, och hans närvaro kändes plötsligt överväldigande i det lilla utrymmet.

Laura kände en hetta stiga i kroppen, inte bara från nervositet utan från sättet Elias rörde sig närmare, som om han visste exakt vad han gjorde.

“Vi kanske får vänta ett tag,” sa han och lutade sig mot väggen bredvid henne, deras kroppar så nära att hon kunde känna värmen från honom.

Hans hand sträckte sig mot hennes, och när deras fingrar möttes, kändes det som om något exploderade inuti henne. Han tog ett steg närmare, och innan hon visste ordet av det var hans läppar över hennes, hårda och krävande.

Laura slöt ögonen och gav efter för kyssen, hennes händer drog honom närmare, kände hans fasta bröstkorg under sina fingertoppar. Elias lyfte henne, och hon kände sig viktlös när han pressade henne mot hissväggen.

Hans händer utforskade hennes kropp, drog upp kjolen för att nå hennes bara hud. Hennes andetag blev kortare, hennes kropp glödde av den hetta han tände inom henne.

“Elias…” viskade hon, men hans mun var redan vid hennes hals, sög och kysste på ett sätt som fick hennes huvud att falla bakåt.

De gav sig hän, helt uppslukade av varandra, i en värld som krympt till bara detta ögonblick. Deras rörelser blev alltmer intensiva, deras kroppar sammanflätade i en rytm som gjorde tiden oviktig.

När hissens lampa blinkade och dörrarna öppnades igen, stod de båda där, andfådda och med rodnande kinder. Elias såg på henne, en lekfull glimt i ögonen.

“Det här var en oförglömlig resa,” sa han med ett roat leende, och Laura kunde inte låta bli att skratta, hennes kropp fortfarande darrande av vad som just hänt.

Noveller

Natten vid fönstret

Regnet strilade mot fönstret, och ljuset från gatlyktan utanför kastade skuggor över rummet. Klara stod vid fönstret, iklädd en tunn kimono som knappt dolde hennes silhuett. Hon kände hans blick innan hon ens vände sig om.

Adrian satt på sängkanten, hans tröja uppkavlad över underarmarna, avslöjande muskler som drog sig samman varje gång han rörde sig. Hans ögon, mörka och intensiva, följde hennes varje rörelse.

“Du vet att jag inte kan låta dig stå där,” sa han med en hes röst, fylld av något rått och elektriskt.

“Så gör något åt det då,” svarade hon utan att vända sig om, men hennes läppar bar på ett lekfullt leende.

På ett ögonblick var han bakom henne, hans händer stora och fasta när de vilade på hennes höfter. Hans kropp värmde henne, och när han lutade sig framåt, lät han sina läppar stryka över hennes nacke.

Hon slöt ögonen och drog efter andan när hans fingrar gled över hennes midja, långsamt och utforskande. Hans andetag var tungt och varmt mot hennes öra när han viskade: “Du är så vacker att det gör ont.”

Klara vände sig om, deras blickar möttes, och han drog henne intill sig som om hon var något han inte kunde låta glida ur händerna. Hans kyss var djup, krävande, och hennes händer fann hans hår, drog honom närmare medan världen utanför försvann i regnets brus.

Deras kroppar flätades samman, hjärtan slog i samma takt, och rummet fylldes av värme som ingen kyla från natten kunde rå på.

Puss & kram
Kendra