Tag: mjuk

Noveller

Fjädrar & Fingertoppar

Kendra

Kudden träffade honom rakt i bröstet. Ett dämpat poff fyllde rummet, följt av hennes klingande skratt. Han stirrade på henne, spelade förnärmad, innan han greppade en egen kudde och kastade sig över sängen.

Det blev ett virrvarr av fnitter, snabba rörelser och vita fjädrar som flög likt snö i sommarljus. Hon duckade, men han hann fånga henne runt midjan. De föll tillsammans i en mjuk hög av lakan och skratt, andfådda och rufsiga.

När hon tittade upp låg han ovanför henne, ansiktet bara några centimeter bort. Deras leenden stannade upp. Något förändrades. Ett nytt slags spänning vibrerade i luften – stilla, men intensiv.

Han förde undan en fjäder som fastnat i hennes hår. Fingrarna vilade kvar lite för länge mot hennes tinning. Hennes blick sökte hans, öppen, inbjudande. Deras andetag synkroniserades, blev långsammare. Mjukare. Hans läppar fann hennes, först försiktigt, som om de smög sig in i något förbjudet vackert. Men snart djupnade kyssen, fylld av det som bubblat under ytan länge.

Kroppar trycktes mot varandra, lakanet skrynklades under dem. Händer smekte hud, följde linjer de lärt sig utantill i fantasin men nu för första gången fick utforska i verklighet. Hon viskade hans namn med läpparna mot hans hals, och han svarade med en darrande suck.

Fjädrarna dalade långsamt ner över dem som stjärnfall, medan de älskade med samma lekfullhet, samma ömhet, som deras krig börjat med. Ett krig där båda gav upp frivilligt, och vann mer än de någonsin hade kunnat slåss för.

Noveller

Efter stängning

Kendra

Caféet var tyst nu. Alla gäster hade gått, kaffemaskinen var rengjord, stolarna uppochnervända på borden. Klockan var strax efter åtta, och regnet trummade mjukt mot fönsterrutorna. Elin hade jobbat sent, som vanligt, men i kväll var det något i luften. Något oväntat.

Noah, den nya baristan, stod kvar vid disken och torkade av den för femte gången. Elin märkte hur hans blick ibland dröjde vid henne – inte olustigt, snarare som om han väntade på något. Hon lutade sig mot väggen, korsade armarna, och sa:
“Du vet att vi är ensamma nu?”

Han log, lite snett. “Jag vet.”

Hon gick fram till honom, långsamt, lät fingrarna glida över disken mellan dem. “Och vad tänkte du göra åt det?”

Noah sa inget. Han kom bara runt disken, tog hennes ansikte i sina händer och kysste henne som om han hade tänkt på det i veckor. Hans händer vilade först vid hennes midja, sen drog han henne närmare, tills hennes kropp pressades mot hans. Kyssen blev djupare, ivrigare.

De rörde sig bakåt, in i det lilla personalrummet. Det var trångt, men det spelade ingen roll. Kläder åkte av i hast, händer utforskade, andetag blev tyngre. Elin drog fingrarna genom hans hår, bet honom lätt i axeln, och han svarade med att trycka henne mot väggen, läpparna mot hennes hals.

Regnet utanför blev till en dov bakgrund, som ett mjukt eko av deras kroppars rörelser. De sa inte mycket – behövde inte. Allt de känt under veckor av blickar och leenden kom till uttryck nu, i beröring, i värme, i hur deras kroppar smälte samman där i skuggorna bakom stängda dörrar.

När det var över stod de kvar en stund, flämtande mot varandras hud, fortfarande insvepta i tystnaden. Elin log, drog fingret längs hans bröstkorg.
“Tror du nån märker att vi blev kvar lite längre än vi borde?”

Noah log tillbaka. “Jag hoppas det.”

Noveller

Privatlektion

Kendra

Lampan på skrivbordet kastade ett varmt sken över boksidorna, och ljudet av en penna som raspade mot pappret var det enda som hördes. Jag satt tvärs över bordet från honom, men mina tankar var långt ifrån uppgiften framför mig.

“Fokusera,” sa han mjukt, men bestämt.

Jag sneglade upp på honom. Hans skjorta var uppknäppt vid halsen, ärmarna uppkavlade, som om han själv kämpade med värmen i rummet. Eller kanske var det något annat som gjorde luften så tung.

“Jag försöker,” mumlade jag, men mitt tonfall avslöjade mig.

Han suckade lätt och lutade sig fram, placerade en hand på min bok. “Du har knappt skrivit något på fem minuter,” konstaterade han.

Jag höjde ett ögonbryn, lät fingertoppen långsamt glida längs pennans kant. “Kanske behöver jag en annan sorts motivation.”

Hans blick blev mörkare, men han rörde sig inte. Det var jag som tog initiativet. Sakta, nästan lekfullt, lät jag foten smyga upp längs hans vad under bordet. En tyst fråga, en testning av gränser.

Han andades in skarpt, men sa fortfarande ingenting.

“Är det så här du brukar studera?” frågade han till slut, rösten något djupare än innan.

Jag log oskyldigt. “Bara när ämnet är extra… intressant.”

Tystnaden mellan oss vibrerade av outtalad spänning. Jag visste att vi borde fokusera, att boken mellan oss var det vi egentligen skulle ägna oss åt. Men när jag lät handen vila på bordet, bara en hårsmån från hans, kände jag hur elektriciteten mellan oss sköt gnistor.

“Du leker farligt,” mumlade han.

Jag lutade mig närmare, så att mina andetag fläktade mot hans kind. “Och du verkar inte ha något emot det.”

Hans hand vilade kvar vid min, så nära att jag kunde känna värmen från hans hud. Ett val hängde i luften, osynligt men omöjligt att ignorera.

Och vi båda visste att det här var långt ifrån över.

Noveller

Lektion i frestelse

Kendra

Klockan tickade långsamt i det halvtomma klassrummet. De flesta eleverna hade redan gått, men jag satt kvar, låtsades studera mina anteckningar medan jag sneglade upp på honom.

Min lärare.

Han satt vid katedern, glasögonen vilande lågt på näsan, bläddrade igenom en hög med papper. Jag visste att han såg mig, även om han låtsades vara upptagen. Det låg en spänning i luften – osynlig för andra, men jag kunde känna den.

Jag lutade mig fram över bänken, lät min penna glida långsamt mellan fingrarna. “Jag tror jag behöver lite extra hjälp,” sa jag med en len röst.

Han lyfte blicken. Hans ögon var vaksamma, men där fanns också något annat. Något han försökte dölja.

“Med vad då?” frågade han lugnt.

Jag lät blicken vandra över honom, ett litet leende lekte på mina läppar. “Jag vet inte… vissa saker är lättare att förstå när de förklaras på rätt sätt.”

Han höjde på ögonbrynen. “Och vad menar du med rätt sätt?”

Jag lutade mig närmare, lät mitt knä snudda vid hans under bordet – en knappt märkbar beröring, men tillräckligt för att jag skulle se hur hans käkar spändes.

“Personligt,” viskade jag.

Han svalde hårt. Jag kunde se hur han kämpade med sig själv, vägde rätt mot fel.

“Du leker med elden,” sa han lågt.

Jag log, lät fingertopparna dansa längs bänkkanten. “Och du gillar det.”

Tystnad. En spänning så tjock att den nästan gick att ta på.

Han drog ett djupt andetag, och för en sekund trodde jag att han skulle luta sig närmare. Att han skulle ge efter.

Men istället lutade han sig tillbaka, granskade mig med en blick som var både varm och farligt behärskad.

“Du borde gå nu,” sa han.

Jag reste mig långsamt, lät fingrarna snudda vid hans skrivbord när jag passerade. Stannade vid dörren, såg över axeln på honom.

“Är du säker?” viskade jag.

Han sa ingenting. Men hans blick sa allt.

Och jag visste att spelet just hade börjat.

Noveller

Raka eller inte raka

Kendra

Rakkniven gled långsamt över hans kind, lämnade efter sig en slät, ren yta där skummet smälte bort som snö i solsken. Hans spegelbild mötte hans blick – koncentrerad, förförisk. Varje drag var noggrant, varje rörelse en rituell förberedelse.

Bakom honom stod hon, lutad mot dörrkarmen, och betraktade honom med en glimt av något lekfullt i blicken. Handduken runt hennes kropp hade börjat glida farligt långt ner.

“Du tar din tid,” viskade hon, röstens mjuka rasp en kontrast till rakknivens vassa egg.

Han log snett, sköljde av bladet i det varma vattnet och lät henne se när han drog kniven längs käklinjen, långsamt, nästan utmanande. Hennes ögon följde varje rörelse, fängslade av precisionen, av den lugna, kontrollerade styrkan i hans hand.

Hon gick fram, lät fingrarna glida över den nyss rakade huden. “Så len,” mumlade hon, pressade sig mot hans rygg. Han kände värmen av hennes kropp genom det tunna tyget som knappt dolde henne längre.

Hennes andetag var nära, hennes läppar en frestelse. Hon strök sin kind mot hans, njöt av kontrasten mellan den släta huden och skäggets sista antydan vid hakan. Han vände sig om, lade rakkniven åt sidan.

“Din tur,” sa han lågt, och drog henne närmare.

Noveller

Badkaret är allt man behöver

Kendra

Vattnet var varmt och omslöt hennes kropp som en kärleksfull famn. Skummet från badoljan lade sig som ett mjukt täcke över ytan, doften av lavendel och vanilj fyllde rummet och skapade en nästan drömlik atmosfär. Stearinljusens fladdrande lågor kastade skuggor på väggarna, och världen utanför kändes plötsligt väldigt långt borta.

Hon lutade huvudet bakåt mot badkarskanten och blundade, lät vattnet omfamna varje centimeter av hennes hud. Hennes fingertoppar gled långsamt över sina bara axlar, ner mot nyckelbenet, och hon njöt av hur varm och mjuk huden kändes under vattnet. Ett leende spred sig över hennes läppar, som om hon delade en hemlighet med sig själv.

Hennes hand smekte ner längs sin egen kropp, från bröstet till magen, där hon lät fingrarna stanna och cirkla mjukt, utforskande. Hennes andetag blev tyngre när hennes egen beröring fick en välbekant hetta att vakna inom henne. Vattnets stilla rörelser förstärkte känslan, liksom det nästan hypnotiska droppandet från kranen som fyllde rummet med ett rytmiskt, förföriskt ljud.

Hon öppnade ögonen och såg hur ljusets reflektioner dansade över vattenytan. Hennes andra hand försvann under skummet, och hon slöt ögonen igen, lät sig försvinna helt i stunden. Varje rörelse hon gjorde, varje liten beröring, skickade vågor av njutning genom hennes kropp. Hon var sin egen, hennes lust var hennes egen, och just nu behövde hon inget annat än det hon gav sig själv.

När hennes kropp slutligen spändes och värmen exploderade inom henne, lade hon huvudet bakåt igen och andades ut långsamt. Ett nöjt leende vilade på hennes läppar, och världen utanför kunde vänta lite till. Här i badkaret, med vattnet som sin bundsförvant, hade hon allt hon behövde.

Noveller

Passionen mellan tjejerna

Kendra

Natten låg tät utanför fönstret, regnet smattrade mjukt mot glaset. Julia låg på sängen, huden varm mot de svala lakanen, när Emilias fingrar lekte över hennes rygg. Deras blickar möttes i halvdunklet, fyllda av outtalade löften och djup längtan.

Emilia lät sina läppar mjukt snudda vid Julias hals, ett lätt andetag som fick henne att rysa. Fingrarna följde kroppens linjer, upptäckte, utforskade. Julia andades tungt, varje beröring en mjuk explosion som fick hennes kropp att vibrera.

De rörde sig långsamt, som i en dans där varje rörelse var en hyllning till den andra. Deras kroppar pressades närmare, smälte samman, när kyssarna blev djupare och händerna mer krävande. I det ögonblicket fanns bara de, i ett hav av värme, åtrå och ömsint passion.

Noveller

Smekningar i mörkret

Kendra

Mörkret låg tätt i rummet, endast en svag skiftning av ljus från gatlyktan utanför dansade över hennes nakna hud. Hon låg på sängen, lakanen mjuka och svala under henne. Fingertopparna gled sakta över hennes kropp, en lätt beröring som fick hennes andning att bli djupare.

Tankarna vandrade, bilder fladdrade förbi bakom slutna ögonlock. En fantasifigur, en hemlig längtan. Fingrarna smekte över magen, ner mot hennes lår. Hon kände hur värmen spred sig, en spirande hetta som fick henne att pressa höfterna lätt mot handen.

Hon lät sig dras djupare in i känslan, rörelserna blev mer utforskande, mer krävande. Hennes kropp svarade, hjärtat slog snabbare, andetagen blev kortare. Ett mjukt kvidande lämnade hennes läppar när hon lät sig förlora sig i ögonblicket, i sin egen njutning, i sin egen kraft.