Natten låg tät utanför fönstret, regnet smattrade mjukt mot glaset. Julia låg på sängen, huden varm mot de svala lakanen, när Emilias fingrar lekte över hennes rygg. Deras blickar möttes i halvdunklet, fyllda av outtalade löften och djup längtan.
Emilia lät sina läppar mjukt snudda vid Julias hals, ett lätt andetag som fick henne att rysa. Fingrarna följde kroppens linjer, upptäckte, utforskade. Julia andades tungt, varje beröring en mjuk explosion som fick hennes kropp att vibrera.
De rörde sig långsamt, som i en dans där varje rörelse var en hyllning till den andra. Deras kroppar pressades närmare, smälte samman, när kyssarna blev djupare och händerna mer krävande. I det ögonblicket fanns bara de, i ett hav av värme, åtrå och ömsint passion.